10-10-03
Kategori: Barnen <3
Tänkte dela med mig utav mina förlossningshistorier. Alla kommer dom ut på samma vis men historierna och upplevelserna skiljer sig avsevärt..
Den 2/10-2010. Jag hade nu gått över tiden med 12 dagar och var mer än leds på väntan. Vi hade varit in på förlossningen och pratat med en läkare som sa att händer inget innan måndag kommer ni in för en igångsättning.
Nu var det lördag och jag hade inte haft några förvärkar, ingenting. Jag ställde in mig på att här kommer inget hända, det blir igångsättning. Jag hade hört utav vänner och bekanta att en igångsättning ger mer smärtsamma och intensivare värkar. Som om jag inte var nog nervös redan...
Vi var bjudna till Jens mamma och Per på middag och åkte dit vid strax före 17.00. Även Jens morbror med sambo var där. Jag vet inte vad klockan var men jag var ganska kvällstrött vid den här tiden och vi tacka för oss och åkte hem. Jag somnade ganska omgående.
Vaknade strax före 00.00. förvärk. Det var inte så farligt och jag kunde somna om.
Vaknade igen vid 03.30, nu gjorde det rejält ont och jag skulle klocka mig själv. Efter en stund var det bara att inse att jag klarar inte av det här själv utan måste väcka Jens. Nu var det 5 minuter mellan värkarna och Jens ringde till förlossningen som ville att vi skulle komma in.
Nu måste jag ta hjälp utav journalen för vid det här laget hade jag så ont och minnet sviker i och med smärtan. Vi måste ända ha hållit ut en stund hemma för resan in gick undan men vi blev inskrivna 04.55 Jag var bara öppen 2 cm men dom valde att flytta mig från BB in på förlossningen ändå.
05.30 Går jag och duschar. Det tyckte jag var skönt. Eller det hjälpte något i alla fall. kommer ihåg att jag vred upp värmen mer och mer.
06.15 kräks jag. Barnmorskorna berättar för oss att bebisen passerar ett visst läge där man kan bli illamående och kräkas.
06.15 får jag min första medicinska smärtlindring, sterila kvaddlar som dom la på magen. FY FAN vad ont det gjorde. Och jag tyckte inte dom hjälpte heller. Det är här jag menar att minnet sviker. För jag har för mig att jag fick kvaddlarna direkt då jag kom in. Jag vet inte när man gjorde vad. Och tidperspektivet är helt borta.
07.00 öppen 3 cm jag har fått lustgas som jag tycker hjälper. Jens skrattar lite åt mig lite (vilket jag inte minns eller uppfatta) för jag svamlar en hel del på lustgasen.
07.51 Tycker jag att det börjar trycka. Jag bestämmer med personalen efter mycket velande fram och tillbaka att sätta EDA.
08.00 Tar dom hål på hinnorna. Klart fostervatten avgår.
09.00 EDA lägges
09.20 Nu är man som människa igen. EDAn fungerar utmärkt och jag upplever inte längre samma tryck som innan.
10.25 öppen 8 cm men med "tjock läpp" fram
10.30 Går jag på toaletten. Det tyckte jag att dom bad mig göra hela tiden.
10.56 öppen 9 cm
11.35 öppen 9 cm och barnmorskan håller kant fram genom 3 värkar tills jag är öppen 10 cm. jag går på toaletten igen.
12.31 Blir jag ombedd att krysta lite. Jag kan inte känna mina krystvärkar mot bäckenbotten pga att jag har blivit så bedövad utav EDAn. Vi bestämmer tillsammans med barnmorskorna att sätta ett värkförstärkande dropp. 12.34 12ml/h med värkförstärkande kopplas.
12.40 Kanten fram har kommit fram. barnmorskan håller undan den vid två värkar. Man har även höjt värkförstärkande till 24ml/h. Jag känner ingen krystkänsla och dom ber mig provkrysta igen.
12.50 Nu börjar jag känna utav krystverkarna lite.
13.33 Föds Ida. En alldeles perfekt liten Ida med 10 fingrar och 10 tår.
Det här vill jag göra om kommer jag ihåg att jag sa till Jens. Vilket vi gjorde. Vi har ju två fina flickor idag.
Men Stinas förlossning kommer senare. Nu ska vi göra oss klar för att sätta oss i bilen. Ida ville till farmor och ha farmordag alldeles själv. Jag och Stina ska till en kompis på fika.
Mammas stortjej.
