Är så sugen på en kattunge. Jag har vuxit upp med djur, mestadels hundar. När jag och Jens flyttade ihop skaffade vi ganska omgående hund. Men när jag väntade Ida beslutade vi oss om att ta bort henne. Det var väldigt jobbigt men så här i efterhand känns det som om vi gjorde rätt. Det var många faktorer som spelade in och som gjorde att vi tillslut bestämde oss för att det var bäst så. Det är inte omöjligt att vi kommer skaffa hund igen när barnen blivit lite större. Men just nu är det bra som det är. Man ska ju ha tid också. Inte bara skaffa djur för sin egen skull. Jens är allergisk mot katter så någon sån kommer jag nog inte få ta hem...Eller?